Att fånga stämningen…digitalt

Share this post:

De senaste nio månaderna har varit speciella på alla sätt och vis för oss alla. Aldrig förr har jag hört orden ”i rådande läge” så ofta och under så lång tid och dessutom på obestämd tid. Själv packade jag ihop min dator en eftermiddag i mars, åkte hem från kontoret, och sedan den dagen jobbar jag hemifrån. Jag tänkte i det här blogginlägget reflektera över senaste tiden utifrån min roll som ledare, dela erfarenheter och hoppas på att få höra om dina erfarenheter.

Nu så här efter nio månader, ser jag att jag gått igenom tre faser som vi kan kalla krishantering, acceptans och normalläge. Så här var det för mig:

Från mars till maj ägnade jag mig åt krishantering

Den första tiden följde jag – i likhet med alla andra gissar jag – varenda uppdatering om Corona-läget i Sverige, i våra grannländer och i Europa. Jag tror att det resulterade i en känsla av kris. Det första jag gjorde som chef var att sätta upp uppsamlingsmöten med mitt team tre gånger veckan för att ge mig chansen att få en bild av hur alla mådde. Mötena skulle också vara ett forum för teamet där de kunde ställa frågor och ventilera känslor och tankar med varandra och mig. Dessutom fyllde mötena en ytterligare funktion för mig som ledare, nämligen en kanal att kommunicera eventuella beslutsförändringar om distansarbete… Mina prioriteringar i den första fasen kan sammanfattas:

• extrainsatta statusmöten med mitt team
• fokus på kommunikation – extra allt

Efter ett par månader hade jag accepterat läget

Framåt maj månad kändes det som att jag kom in i acceptansfasen. Jag började känna att det kan nog ta mer tid än bara ett månader före vi går tillbaka till normalläge… Och min känsla var att teamet kände likadant. Den insikten gav mig lite ro för att kunna blicka framåt och planera med längre horisont.  Samtidigt började vi få varmare och soligare dagar, vilket öppnade för möjligheter att ses på avstånd utomhus. Jag började då också tänka att jag ville fånga dagsformen på teamet mer spontant än bara genom de redan uppsatta mötena. Jag gick ner till två teammöten per vecka, och frigjorde mer tid för spontan rundringning istället. Samtidigt började jag planera för luncher, träffar utomhus men först efter sommaren. Då ändrade jag mina interaktioner med teamet till:

• färre statusmöten
• spontan rundringning

Nu har jag landat i något som liknar ”normalläge”

Under slutet av sommaren kom jag till insikten att distansarbete är det nya normala. Därför genomförde jag utomhusaktiviteter, luncher i grupp och individuellt med teamet. Det gav mig verkligen energi – och förhoppningsvis kände teamet likadant. Men jag insåg ganska snabbt att det fanns tre områden som jag behövde börja reflektera över:

• hur fångar jag stämningen, när jag oftast träffar mitt team digitalt? Med det menar jag att fånga hur alla mår och känner, utan att kunna ses – att jämföra med att ta en snabbkaffe i korridoren…
• hur gör jag mig själv mer tillgänglig för spontana samtal? Jag tror alla chefer känner igen sig i att man ständigt är i telefonsamtal och videomöten nuförtiden…är det inte dags att avsätta minst en, gärna en och en halv, mötesfri timme per dag? För att kunna ta spontana samtal eller ringa runt till teamet.
• hur skapar och jag behålla teamkänslan i gruppen på längre sikt? Ännu viktigare än interaktionen mellan chef och team är interaktionen inom teamet… det där de bästa idéerna föds och blommar ut.

Jag tror att de ovanstående punkterna kommer att vara av stor vikt för oss alla ledare att tänka över. Givet min tro att distansarbete är här för att stanna, är jag väldigt  nyfiken på hur andra ledare har funderat om detta. Hör gärna av dig till mig – jag finns på linkedin.com/in/raghda-hussein

/ Raghda